Den uppmärksamme kanske redan har noterat att antalet fiskrätter hittills är uppe i blygsamma en (1). Det speglar antagligen tyvärr fiskkonsumtionen i den här familjen ganska bra - och en inte helt vild gissning är att folk överlag äter ganska dåligt med fisk.

Priser och okunskap kanske är de vanligaste skälen. Färsk fisk är relativt kostsamt och sorterna och tillagningssätten är rätt många. Eller så kan det vara så enkelt att kött alltid är godast, vad vet jag. Grundtanken är väl ändå att färsk fisk är jäkligt nyttigt och innehåller en hel del bra saker som man inte får i sig på annat håll (alla Omega-3-produkter är bluff så ni kan sluta med dem, de krävs orimliga mängder för att ens komma i närheten av en portion färsk lax)

Här är väl iaf en fiskrätt som får arkiveras under "jätteenkel" och särskillt dyrt ska det inte heller behöva bli. En fiskgryta kan man göra såhär, väldigt enkelt och vardagligt, eller piffa upp den med lite fräscha skaldjur och servera som lite finare helg- eller bjudmat.

Till min fiskgryta valde jag två sorters fisk, Lax och Kolja, och fick samtidigt erfara hur dålig idé det är att köpa "färsk" fisk en söndag på Hemköp. Visst, den var inte dålig. Men att sälja fredagens leverans till fullpris på söndagen är närmast kriminellt, att det sen bara fanns tre fisksorter att välja mellan var ju inte heller imponerande. Färsk fisk ska inte lukta fisk, färsk fisk ska lukta havet. Den frysta fisken är dessvärre inget alternativ i min matlagning, den är under all kritik.

Räkna med att man inte behöver lika mycket fisk per person i en fiskgryta som i en rätt med en hel bit fisk. En portion fisk brukar innebära runt 170gr normalt, i en fiskgryta räcker det med knappt 100gr fisk per person, har du dessutom skaldjur i grytan behövs det nästan ännu mindre.



Börja med att skära ned grönsaker till grytan. Fänkål är ett måste, det är en klassisk fiskgrytegrönsak, morot, paprika, lök, zucchini, auborgine och blekselleri platsar också i gänget. Kombinera efter smak, skafferi och plånbok. Ett tips är att ha potatis direkt i grytan också och laga all mat i en och samma kastrull.



Hetta upp olja i en kastrull ordentligt. Börja med att fräsa de hårdaste grönsakerna först, morot och potatis. Tillsätt därefter de resterande grönsakerna och rågat med finhackad vitlök. Låt fräsa runt. Jag smaksätter min fiskgryta med saffran, såklart, en knivsudd curry, torkad basilika, lagerblad och ingefära (färsk eller malen). Låt saffranen och kryddorna fräsa runt med grönsakerna en stund, deglasera sedan grönsaksfräset med vitt vin (är det en helt vanlig måndagsmiddag kan du ju skippa vinet och deglasera med lite vatten, eller fiskbuljong).

När vinet har fått sig ett uppkok är det dags att tillsätta krossade tomater och/eller passerade tomater. Jag har fått lite dille på passerade tomater så jag minskade på mängden krossade. Den totala mängd vätska ska med råge täcka grönsakerna. Puttra under lock i 10 till 20 minuter till potatisen känns precis färdig när du sticker den med en kniv, under tiden hinner du putsa och skära fisken i 2*2cm kuber som du kan vända ner försiktigt när potatisen känns färdig.




När fisken är i blir grytan klar på ett nafs, ett par tre minuter under lock på svag värme är allt som behövs för att fisken ska bli färdig, och undvik att röra i grytan under tiden. Har du skaldjur kan du vända ner dem försiktigt en eller två minuter innan servering.



Mycket knepigare än så är det egentligen inte, smaka av med salt och peppar och servera med en aioli eller gör en egen vitlökskessella, och ett gott bröd.

Trebie!!

Päron är en så enormt underskattad frukt som slår äpplen varje dag i veckan, och ibland blir det helt enkelt bättre om man bara gör nått enkelt, ett säkert och beprövat kort, istället för att krångla till det och misslyckas. Smulpaj är bland det enklaste i boken, och få efterrätter kan mäta sig med en riktigt bra smulpaj.



Ett grundrecept för smulpaj är lika delar smör, mjöl och socker - men har man gjort den tusen gånger kan man lika gärna höfta, eller experimentera med mängder och ingredienser. Jag brukar dra ner på mängden mjöl och ersätta med havregryn, inte för att det skulle vara nått nyttighetsalibi, snarare för att det blir så mycket bättre. Sen brukar jag föredra att degen är åt det smidigare hållet, snarare än det torra och smuliga, eftersom den färdiga pajen blir så mycket knäckigare och godare då. Iallafall, börja med rumstempererat smör, aldrig margarin, och tillsätt de torra ingredienserna tills degen uppnåt önskad konsistens. Svårare än så är det egentligen inte.



Min twist på det hela är kardemumman, en helt outstanding bak- och efterrättskrydda, som jag tar ett par rågade nyp av i smuldegen. Det går också bra med kanel om man nu föredrar det, särskillt till äpplen.



När smuldegen är färdig skalar du dina päron, jag valde conferencepäron då de är relativt fasta i konsistensen men fortfarande väldigt söta, skär ner dem i vilken form du nu föredrar. Sen brukar jag blanda nån tesked socker och kardemumma tillsammans med päronen också, sockret kommer karamelliseras med päronens vätskor i ugnen och bli ytterligare lite sötare. Det här gör jag oftast med äpplen förvisso, eftersom de ibland kan bli lite för syrliga i en söt efterrättspaj.




Fördela smuldegen i botten på en smord ungsfast form och platta till. Varva päronen på pajbottet och avsluta med ett poröst och luftigt, väl tilltaget, täcke med smulpaj.



In i ugnen på 175 grader tills topparna på pajen blivit gyllenbruna, tar väl upp till en halvtimme kanske. Ta ut och låt svalna något och servera ljummen tillsammans med en god vaniljglass.



Så enkelt är det.

Idag säger vi hej och välkommen till hösten med klassiska höstsmaker. Eftersom jag är gratängernas okrönte konung var det dags för paradrätten rotfruktsgratäng, till det hittade jag riktigt härliga och feta lammkotletter. Så här gjorde jag.

Min rotfruktsgratäng är potatis, morötter och palsternacka, vill man så går det bra att använda lite rotselleri också. Det viktigaste är dock att alltid grunda på potatis då potatis innehåller stärkelse som gör gratängen till en gratäng helt enkelt. Rotfruktsgratängen görs med fördel ett par timmar innan den ska serveras, den blir bäst om den får svalna och sen värmas upp försiktigt. Då hinner den sätta sig och bli stabbig och bra.




Börja med att skiva upp rotfrukterna så tunnt du kan, det görs bäst på maskin, eller med kniv om man är skillad. Många kanske bara lägger ner allt i en ungsform och häller på grädde och mjölk och kallar det gratäng efter en timme i ugnen - det är både fel och dåligt. Tricket till en riktigt bra gratäng är att låta grönsakerna sjuda mjuka i gräddmjölk innan de ska in i ugnen. Ner med rotfrukterna i en djup kastrull tillsammans med rejält fint hackad vitlök, krydda med rikligt med salt, vitpeppar och riven muskot och häll på grädde och mjölk tills det knappt täcker och låt småbubbla tills grönsakerna är mjuka. Ju mer potatis du har haft i ju tjockare sjuder sig gräddmjölken, vilket leder till en krämigare och godare gratäng. Se till att använda riktigt vispgrädde och bojkotta allt vad minivisp, matlagningsgrädde och becel heter...





När grönsakerna sjudit sig lite mjuka lyfter du över dem med en hålslev till en ungsfast form, därefter fyller du på med det vitlöksdoftande gräddkoket - återigen, tills det knappt täcker grönsakerna. Avsluta med ett väl tilltaget täcke riven ost, och för saken skull vill jag understryka - köp inte den färdigrivna gula fettmassan som kallas ost i butiken. Det är inte ost. Det är såkallad "analog ost", vilket egentligen bara betyder smaksatt, färgsatt fett. Smaka på det. Jag valde en bit extralagrad brännvinsost direkt från den manuella disken, det gör hela skillnaden. In med formen på hög värme i ugnen och låt den stå och bubbla tills den fått en gyllenbrun skorpa.




MIna lammkotletter gav jag en hastig marinad som faktiskt överträffade mina förväntningar. Blanda ihop en matsked flytande honung med olivolja och fänkålsfrön och låt köttet ligga framme och dra i marinadern en knapp timme. Fänkålsfrön har helt fantastiskt mycket smak och släpper ifrån sig toner av lakrits och anis som gifter sig helt enormt bra med lammet. Lamm är ytterst marinadvänligt, tillsammans med fläsk och kyckling.





Grilla sent på hösten kanske låter lite märkligt? Inte såvida man har en helt sjukt grym grillpanna hemma, nu menar jag den riktiga sorten som är tung som skrot och klarar ordentlig värme. Skippa den där teflonvarianten, de ger på sin höjd bara grillmärken men påverkar inte smaken på samma sätt som en gjutjärnspanna som verkligen ger en grillad smak. Nog för att det osar värre än en skorsten, men det är det värt. Det går förstås att steka i vanlig panna om man nu inte har en grillpanna hemma. När du grillar i en gjutjärnspanna så lägg inte ner köttet i pannan förens det verkligen bolmar från järnet, det ska vara ordentligt hett. Grilla tills du får den karaktäristiska grillmarkeringen och en härlig färg och avsluta köttet ett par minuter om du vill ha det välstekt. Som alltid så vinner köttet på att få ligga och vila en 5-10 minuter innan det är dags att äta.



Svårare än så var det inte egentligen. Jag valde helt bort såsen till fördel för den krämiga gratängen, vill man impa funkar det bättre med en fräsch ruccolasallad till eller något liknande.

Smaklig spis!

Ikväll blev det så klassiskt och genuint det bara kan bli. Den här rätten gör jag några gånger till och från och den är alltid lika omtyckt, den kan helt enkelt inte misslyckas i mina händer.
 
Det här är en relativt enkel rätt vars viktigaste ingrediens egentligen stavas tid och tålamod, resten av ingredienserna är rätt enkla. Osso Bucco är klassisk italiensk husmanskost från Milano och görs usprungligen på skivad kalvlägg som brässeras i vitt vin, med vitlök och citron och serveras med gremolata. Med tiden har rätten kommit att ändra form och numer kokas kalvläggen i tomat med morötter, lök och selleri. I Milano serveras rätten traditionellt tillsammans med risotto millanese, saffransrisotto, och tillhör därmed en av få italienska varmrätter som serveras tillsammans med en klassisk mellanrätt.

Rätten görs som sagt ursprungligen på sågade kalvläggar, det går förståss lika bra att använda lammlägg istället, eller till och med skivad lammstek om man vill. Resultatet blir minst lika bra, själva grundtanken är att köttet ska vara hårt och koka länge tillsammans med ben och märg som smakar av sig på tomatsåsen.

Man kan få leta ganska länge efter läggar i sin vanliga matbutik, därför kan det vara en idé att söka upp en köttbutik eller en lokal slaktare för att få sitt kött. Själv använde jag lammlägg idag, jag fick ett kilo lammlägg för 65 kronor, vilket får anses vara redigt billigt.

Själva spistiden här är relativt liten, börja med att vända läggarna i lite mjöl och bryn hårt på alla sidor i olja. Gör ni en stor sats så får ni bryna i omgångar, själv fick jag precis plats med ett kilo i stekpannan.



När köttet tagit bra färg runt om på alla sidor ska pannan deglaseras (kokas ur) med lite vitt vin. Åkessons småtetra kostar typ 20 kronor på Systembolaget och funkar alldelles utmärkt. I regel behöver man inte tänka på vilket vin man ska använda om man ska koka vinet i maten, det billigaste blir ungefär precis lika bra som det dyraste - säger någon nått annat så har han antagligen fått betalt för det. Vill man så kan man helt hoppa vinet, det blir också gott, men inte lika gott.



Låt vinet koka en stund med läggarna i pannan innan ni lägger över läggarna i en större kastrull och häller på vinkoket. Under tiden har ni antagligen hunnit skära ned morötter, blekselleri, lök och vitlök grovt. Centimetersbitar räcker gott då grönsakerna ska koka med i nästan två timmar, vitlöken kan ni finhacka (med kniv).



Lägg över alla grönsaker i grytan, de behöver inte stekas innan, stärkelsen i löken kommer hjälpa till att få grytan lite simmigare och tjockare, sen är det dags att hälla på tomat. Jag föredrar passerade tomater framför krossade eftersom jag tycker såsen blir blankare och finare så, idag blandande jag 70/30 med fördel passerade tomater. Köttet och grönsakerna ska täckas så fyll på med lite vatten om det behövs. Ett par lagerblad, en nypa torkad rosmarin, salt, peppar och nån nypa socker är allt som behövs i kryddväg - sen är det lock på och småputtra i nästan två timmar.



En halvtimme innan grytan borde vara klar satte jag på riset. En subtil smak av saffran gifter sig verkligen grymt bra med Osso Bucco. Nu är saffran förhållandevis dyrt och alla kanske inte har ett halvt kilo i kylskåpet hemma som jag råkar ha, en trevlig löneförmån jag tog mig friheten till på en gammal arbetsplats.... I annat fall går det ju bra att fuska med lite gurkmeja och låtsas att det smakar saffran :)

Riset är kokt alá pilaff, vilket betyder att man fräser riset med lite hackad lök mjukt i lite olja innan man tillsätter den dubbla mängden vatten. Ris blir helt enkelt mycket godare och saftigare på det här sättet.

Köttet är klart när det lossnar från benet när du försiktigt trycker lite på det, inte före och inte efter det.



Det var väl allt. Smaklig måltid.

Jag är ingen van efterrättskock, jag lagar oftast så mycket mat till varmrätt att det inte brukar finnas plats kvar i magen till efterrätter. Den här började som ett experiment och slutande som en orimligt god dessert.

Bäst av allt är att den är relativt enkel och innehåller få ingridienser. Jag valde björnbär till, mest för att jag tycker björnbär äger alla andra bär, men kan förståss välja hallon till om man hellre vill det.

Här har jag använt en riktigt grym smörkolalikör, Teichenné, det går förståss bra att använda någon annan liknande likör också om man vill, eller ingen likör alls för den delen.

Det är lite si och så med mängdangivelser här, gör lite på känn och håll tummarna för att det blir bra.



Börja med att hälla upp de frysta björnbären i en skål med tre rågade matskedar socker. Låt stå framme i rumstempratur och rör om lite då och då allteftersom bären tinar. (De här bären är också helt awesome till pannkakor istället för sylt!)



Vispa upp två ägg med en elvisp, samtidigt som du smälter två kakor vit chocklad (200gr) till en klumpfri och smidig konsistens i ett vattenbad på spisen. När chockladen har smält tillsätter du två rågade matskedar av likören och rör ihop med chockladen. Här kan man gå lite på smak och tycke, vill du ha mer smörkolasmak är det bara att ösa på.



Rör försiktigt ner den smälta chockladen i äggvispet medan den fortfarande är smidig, rör ihop allt till en smidigt massa.



Vispa upp en halvliter grädde till fast men fluffig form, övervispa för guds skull inte grädden bara...

Nu kommer det knepigaste på hela receptet. Vänd försiktigt, försiktigt, försiktigt ner den vispade grädden i äggsmeten med en slickepott. Man ska inte röra utan vända, detta för att bevara så mycket luft som möjligt i moussen.




När det är klart så ska bunken plastas och moussen bör stå i kylskåpet i minst två timmar.

Det här är en riktigt mäktig dessert, hur gott det än må vara är den sjukt drygt och man orkar inte äta särskillt mycket. En perfekt bjuddessert med andra ord eftersom man inte behöver göra särskillt mycket.



Smaklig spis.

En riktigt mustig Gulashgryta tillhör fan favoriterna nu när det börjar bli lite kallare ute. Jag tycker jag gör en jäkligt bra Gulash, kanske till och med den bästa, men jag antar att både en och två upprörda ungrare vill ha något att säga till om här.

Nåväl, har du bara ätit vattning, brun "Gulashsoppa" på konserv tidigare är det hög tid att du provar den här klassikern.

Till Gulash använder jag klassiskt grytkött, här hittade jag en rätt okej högrev på Hemköp för 69kr/kg, så jag slog till på ett kilo direkt. Det går naturligtvis bra att göra Gulash på märgpipa eller ytterlår också, eller biff också för den delen om man hittar det billigt.



Börja med att putsa bort de värsta hinnorna på köttet, de går oftast att dra bort med fingrarna. Det ska inte behövas någon kirurgi på högreven, allt fett och talg ska vara kvar i grytan. Sen skär du köttet i lagom kuber, säg typ 2 x 2 cm, de får gärna vara lite ojämna och udda, det är det som är charmen med hemlagat.



Ett trick för att få en lite simmigare och tjockare gryta är att vända köttbitarna i mjöl innan stekning. Mjölet, tillsammans med löken som vi kommer ha i sen, hjälper till att reda grytan naturligt så man slipper hålla på med maizena sen.

Köttet ska brynas hårt, riktigt hårt, och det är här många gör fel och slänger ner allt kött på en gång i en knappt varm panna. Värm din stekpanna ordentligt, det ska osa om den innan du kan använda den. När man bryner köttet stänger man porerna i köttet samtidigt som man frigör smaker från köttet. Tumregeln är alltså att bryna lite kött i taget i omgångar och låta det ta ordentligt med färg på alla sidor.

Därför ska man också steka i olja som tål mycket högre tempraturer än smör eller margarin för den delen. Stek en omgång, lägg över i en kastrull, häll i en skvätt ny olja i pannan och stek nästa omgång. På tre stekomgångar behövde inte jag skölja ur pannan en enda gång, det är där man vinner massa smak.

När den sista stekningen är klar ska pannan deglaseras, det vill säga att den ska kokas ur så att man får med de sista smakerna ner i grytan. Häll på ett glas vatten i stekpannan och låt det koka upp en minut eller två, sen häller du ner allt i köttgrytan.



Medan du stekt allt kött har du antagligen hunnit skära ned lök och gul och röd paprika grovt i bitar. Det kan vara ganska stora bitar, tanken är att alla grönsaker mer eller mindre ska koka sönder iallafall. Sautera (stek) grönsakerna som hastigast i en het panna och häll ner dem i köttgrytan.





En klassisk Gulash ska smaksättas med tre dominerande kryddor. Paprikapulver. Mald kummin. Vitlök. Finhacka rikligt med vitlök, glöm vitlökspressen - finhacka med kniven. Paprikapulver och kummin får man ha i efter smak och tycke, man kan börja rätt rejält och sedan smaka av när grytan lider mot sitt slut. När alla kryddor är i fyller du upp med krossade tomater så ingridienserna täcks med råge. Sen är det lock på och koka på svag värme i nästan två timmar. Se till att röra försiktigt lite då och då i botten, då Gulashen har en tendens att sätta sig som en turkisk matta i kastrullbotten...

När det är ungefär 20 minuter kvar på grytan är det läge att sparka igång världens godaste ris. Vanligt vitt kokt ris är bland det äckligaste jag vet, därför har jag för vana att smaksätta och krydda mitt ris i de mest märkliga kombinationerna. Den här är nog den överlägset bästa.

Finhacka en halv gul lök och mät upp det ris du ska använda. Hetta upp lite olja i en kastrull och fräs löken mjuk och glasig, den ska inte ta färg. Tillsätt riset, ett lagerblad och en rågad matsked hel kummin (inte malen, hel) och låt fräsa med en stund under omrörning. Tillsätt slutligen den dubbla mängden vatten kontra riset och en nypa salt, låt koka upp under lock och sänk sedan värmen. Klart inom en kvart och godare än godast.



Jó étvágyat, som man hade sagt i Ungern!

Eftersom farmor, farfar och faster var på besök var det dags för en gammal trontjänare till paradrätt. Efter att du lagat och ätit den här rätten kommer du aldrig vilja falla tillbaka på det otjänliga halvfabrikat till "fiskpinnar" som du ätit tidigare?

Ja, den här rätten kräver lite arbete. Ja, färsk fisk är dyrare än fryst fisk, och dyrare än "fiskpinnar". Men har man inte råd och tid till god mat, kan man lika gärna äta på Mc Donalds 7 dagar i veckan.

När jag gör denna rätt väljer jag färsk sejfilé från butikens fiskdisk. Sej är bland det billigaste du kan hitta i fiskväg och en sjukt underskattad matfisk, den brukar kosta runt 80 kr kilot, sen kan du själv räkna ut vad ett paket om 8 torskbitare kostar. När du köper fisken så se till att be fiskhandlaren att "byxa" fisken, dvs bena ur den, så slipper du betala för det du inte kommer äta upp.

Remoulade kanske du bara har ätit på tub förrut, tanken kanske inte har slagit dig hur enkelt det faktiskt är att göra såsen själv. Danskarna äter den här såsen till allting, det skulle inte förvåna mig om de har den i flingorna också. Men den är god, enkel och passar bäst till stekt panerad fisk.



Börja med att mixa en burk picklade grönsaker. De behöver inte vara pulveriserade till atomstatus, bara grovt körda några sekunder. Det finns förståss färdigmixade pickles att köpa vilket gör det ännu enklare. Blanda de mixade grönsakerna med majonäs, äkta sådan och inga lightvarianter. Lightvarianten innehåller sådana kopiösa mängder tillsatser och färgämnen att den med lätthet skulle kunna klassas som läkemedel istället för livsmedel. Avsluta remouladen med en knivsudd curry och lite nymald vitpeppar. Vill man minska fetthalten och lätta upp smaken kan man blanda ner några skedar gräddfil. Låt remouladen stå och gotta till sig i kylskåpet medan du börjar med fisken.



Börja med att skära fisken i passande bitar, man kan dela en filé på tre om den är stor, eller två om den är liten. Tänk på att ha någorlunda lika bitar så de blir klara samtidigt. Fisken ska dubbelpaneras, vilket betyder att den först vänds i mjöl, sen ägg, sen ströbröd. Det här är tveklöst bäst, av erfarenhet blir enkelpaneringar aldrig lika bra och gott. Ett tips är att salta och peppra mjölet  innan du vänder ner fisken.





Ett tips när fisken är panerad. Lägg smör- eller bakplåtspapper mellan varje "lager" fisk innan du steker dem. Annars kladdar bara paneringen ihop och lossnar.




Panerad mat ska stekas i rikligt med fett, näst intill friteras. Ha i rejält med olja och en bra klick smör och stek på medeltempratur. Man brukar kunna steka två omgångar i varje panna innan det är dags att skölja ur den och tillsätta nytt fett, förutsatt att man inte steker på för hög värme så fettet bränns vid. Fisken ska bli härligt gyllenbrun och steks klart på ett knyck.

Jag är inte mycket för frysta grönsaker, eller frysta livsmedel överhuvudtaget. Men frysta gröna ärtor är undantaget. De är helt överlägsna, finns året om och fyllda med massa bra vitaminer. Dessutom är de helt suveräna till mina fiskpinnar (tycker alla utom Linda...)



Ärtorna behöver bara blancheras som hastigast. Dvs, koka upp rikligt med vatten, när vattnet stormkokar häller du i ärtorna och låter koka två-tre minuter. Häll av och blanda ner en klick smör, salta och peppra. Klart.

Till detta serverade jag kokt färskpotatis, gör man som jag och väljer ut de allra minsta potatisarna i affären kokar de klart inom en kvart, med andra ord är hela rätten klar på drygt 45 minuter. Snabbt, enkelt och gott - och man blir jättepopulär hemma!

Här kommer kvällens mat. En enkel och nyttig gryta med smak av Indien. Jag vet ju egentligen hur maten smakar i Indien, eftersom jag aldrig varit där. En vild chansning är dock att den skulle smaka nått i den här stilen, fast lite starkare.

Den här grytan kan man göra på lite vad man vill, det man har hemma eller det man tycker om. Jag valde kycklinglårfilé, man kan välja kycklingbröst eller varför inte fisk om man vill, fördelen med lårfilén framför bröstet är, förutom priset, att lårfilén inte är lika mager och smakar mycket mer "kyckling". Den lämpar sig alltså utmärkt för att koka med i den här grytan, dessutom blir den klar jäkligt snabbt.



Börja med att bryna kycklingen i lite olja, i en het panna. Jag valde att inte strimla eller skära kycklingen, den går så snabbt ändå, men man kan givetvis skära ned den om man har jättejättebråttom. Salta och peppra kycklingen och när den har fått färg på båda sidorna lägger man över den i en gryta eller djupare stekpanna (wok).



Sänk värmen på pannan du just stekte i och låt lite grovt skuren lök svettas mjuk en stund (du behöver alltså inte skölja ur pannan emellan, spara alla goda smaker istället). Ha ner fint hackad vitlök och ingefära efter smak (jag hade tre rejäla klyftor och en "tumme" ingefära). Allting ska svettas, dvs inte ta färg, så stek på medelvärme.



Ha ner kryddorna i löksteket, jag har valt curry, paprikapulver och spiskummin. Typiskt indiska kryddor känns det som och helt plötsligt kommer hela köket dofta gammal indisk farbror. Låt blandningen bubbla på lite i pannan, tillsätt lite olja om det skulle bli för torrt och låt det inte fastna eller brännas.



Sen är det dags för grönsakerna. Här kan man välja vad man vill och vad man har. Jag började med lite blomkål (man äter på tok för lite blomkål) grovt nedskuren i buketter, en röd paprika och favoriten - salladslök. Vill man så kan man ha broccoli, morötter, purjolök eller zucchini. Allt funkar.

Låt alla grönsaker vända runt och fräsa på i kryddblandningen någon minut, så allt får rulla runt i de goda smakerna. Tillsätt ett halvt glas vatten i stekpannan (deglasera) vilket gör att alla goda kryddor och smaker kokar ur pannan. Låt det få ett uppkok sen häller du ner hela ragun i den gryta du la kycklingen.





Ställ hela kycklinggrytan på spisen och tillsätt krossade tomater, det ska täcka kycklingen och blomkålen. Låt hela grytan koka under lock i typ 10-15 minuter. Under tiden kan man ägna sig åt tillbehöret, ris, pasta eller couscous funkar bra. Jag valde bulgur - supernyttigt och enkelt. Koka upp sex deciliter vatten med en klick tomatpuré, lagerblad och lite salt. När vattnet kokar har du ner tre deciliter bulgur. Sätt på lock och sänk värmen till 3 eller 4 på spisen. Klart inom 10 minuter.

När kycklinggrytan kokat i tio minuter och kycklingen är klar och blomkålen känns lite mjuk är det dags för lite äpple. Skala och tärna ner ett äpple i grytan. Äpplet tillför en härlig sötma till grytan. Äpplet ska inte koka sönder utan ska egentligen bara värmas upp i grytan. Häll ner en burk kokosmjölk, rör runt och sätt på locket igen. När grytan har fått sig ett uppkok är den klar, smaksätt med salt och peppar, eventuellt kan man behöva reda av grytan lite med maizena (det finns ett jättebra maizena för soppor och grytor som man inte behöver röra ut med vatten, bara rakt ner i grytan).



Tripp, trapp, trull så är maten klar. Servera med ett pitabröd eller lite yoghurt med honung. Det är sjukt gott. Jag lovar.

Kvällens rätt kanske ser jäkligt krånglig ut, men i själva verket är den barnsligt enkel. En dresserad apa hade kunnat gjort det lika bra.

Nu är en helstekt biffrad en tisdagskväll egentligen ett lyx man kanske inte har råd med, men eftersom Hemköp var snälla att sälja ut sina urugayska biffrader med kappa för 60kr/kilot vore man en idiot om man inte köptes med sig nått kilo hem. Min bit låg på drygt ett kilo, och allt som allt kostade kvällens mat, alla ingridienser, 140 kronor. Överkomligt är bara förnamnet. Har man inte en sån här fin biffrad kan man givetvis helsteka vilket kött som helst, fläskkarré är billigare och sjukt bra att helsteka. Benfri kotlett (fläskhare) funkar också bra.

Den här rätten innebär minimalt med spistid, dvs tid som man faktiskt behöver spendera i köket. Så man kan göra nått roligare medan maten sköter sig själv.

Börja med att sparka igång ugnen på 200 grader, den behöver vara varm när potatisen ska in. Sötpotatis är sjukt underskattad mat och perfekt barnmat i alla dess former. Den är söt, full av nyttigheter, mjuk och vackert brandgul - det barn som nobbar sötpotatismos har antagligen växt upp i en kartong.

Här ska vi baka potatisen i halvor. Dela dem på längden och skär av nån millimeter på undersidan så de står stadigt i formen. Gnid in hela potatisen med olivolja och krydda rikligt med flingsalt och vitpeppar. Jag hade på en nypa timjan på varje potatishalva, man kan givetvis välja rosmarin, oregano, basilika eller någon annan torr krydda man har i skafferiet. Stoppa in potatisen i ugnen, den kommer gott kunna stå där i en timme eller så.



Jag är mycket för slowfood i den mån jag hinner. Att helsteka kött tar tid, helt klart, men resultatet smäller högre än det mesta när man får till det. Se till att köttet har legat framme ett tag innan det hamnar i stekpannan, kött bör alltid vara rumstemperatur innan det steks av den enkla anledningen att köttet vinner i både i saftighet och textur om de inte utsätts för alltför våldsamma temperaturchocker under tillagningen.

Torka köttet torrt från blod med lite papper innan du saltar och pepprar köttet ordentligt, det ska nästan vara som en salt-och-peppar-panering eftersom väldigt lite av kryddningen verkligen tränger in i köttet. Bryn köttet i olja i en riktigt jäkla het panna. Börja med fettsidan ner, se till att bryna alla kanter och hörn.




Nu är det dags för den oumbärlige stektermometern igen. Med en sån här är det här inte svårare än att rosta bröd, utan en sån här är det här praktiskt taget omöjligt för en amatör. Nötkött av den här tempraturen är medium vid 57-58 grader i kärntempratur. Vill man av någon outgrundlig anledning har det välstekt (gummiboll) är det 60-62 grader som gäller. För blodigt kött räcker 55 grader.



När termometern är på plats ska köttet in i ugnen, sänk samtidigt värmen till 125 grader. En tumregel för att steka och grilla hela stycken kött är att steka på lååååg tempratur, 125 grader är i högsta laget men man har ju inte all tid i världen. Med denna metod tappar köttet minimalt med vätska, vilket i sin tur betyder übersaftigt kött på tallriken.

Nu är allt jobbigt klart, nu kan man diska, jonglera eller bygga lego till maten piper. Jag valde att göra en klassisk tomat- och rödlökssallad under tiden. Den får ersätta en fet kladdig sås och gör i sin tur den här rätten ganska nyttig. Man behöver inte bearnaise till all mat, och den köpta bearnaisen är en vederstyggelse till sörja och att slå sin egen bea är en ganska omständig procedur. Det här är enklare och godare.





Tärna eller skär ner tomat i grova bitar och skiva rödlök tunnt. Blanda två matskedar olivolja med två matskedar balsamvinäger i en skål, man tjänar oftast på att använda en god olja och en god vinäger även om det kostar några slantar extra. Smaksätt vinegretten med en nypa salt, en nypa socker och nymald vitpeppar. Jag använde också lite torkad mynta, man kan givetvis använda en färsk ört om man vill, eller lite purjo- eller salladslök, anything goes liksom. Blanda vinegretten väl och vänd ner tomaten och löken. Låt gärna salladen stå framme tills den ska ätas, allt sånt här mår bäst av rumstempratur och smakar egentligen ingenting kylskåpskallt.

Drygt en timme efter att du stoppat in köttet borde termometern pipa, under tiden har du antagligen dukat och tvättat händerna. Innan köttet ska upp på bordet och trancheras (skäras) mår det bäst av att få vila en kvart eller så, gärna i smörpapper som visas på bilden. också här för att köttet ska vara så saftigt och fint som möjligt. Låter man inte köttet vila kommer bara alla köttsafter flyta ut på skärbrädan så fort du sätter kniven i det.







Klappat och klart, maten står på bordet och jag har inte spenderat mer än 40 minuter i köket effektiv tid.