Kvällens rätt kanske ser jäkligt krånglig ut, men i själva verket är den barnsligt enkel. En dresserad apa hade kunnat gjort det lika bra.

Nu är en helstekt biffrad en tisdagskväll egentligen ett lyx man kanske inte har råd med, men eftersom Hemköp var snälla att sälja ut sina urugayska biffrader med kappa för 60kr/kilot vore man en idiot om man inte köptes med sig nått kilo hem. Min bit låg på drygt ett kilo, och allt som allt kostade kvällens mat, alla ingridienser, 140 kronor. Överkomligt är bara förnamnet. Har man inte en sån här fin biffrad kan man givetvis helsteka vilket kött som helst, fläskkarré är billigare och sjukt bra att helsteka. Benfri kotlett (fläskhare) funkar också bra.

Den här rätten innebär minimalt med spistid, dvs tid som man faktiskt behöver spendera i köket. Så man kan göra nått roligare medan maten sköter sig själv.

Börja med att sparka igång ugnen på 200 grader, den behöver vara varm när potatisen ska in. Sötpotatis är sjukt underskattad mat och perfekt barnmat i alla dess former. Den är söt, full av nyttigheter, mjuk och vackert brandgul - det barn som nobbar sötpotatismos har antagligen växt upp i en kartong.

Här ska vi baka potatisen i halvor. Dela dem på längden och skär av nån millimeter på undersidan så de står stadigt i formen. Gnid in hela potatisen med olivolja och krydda rikligt med flingsalt och vitpeppar. Jag hade på en nypa timjan på varje potatishalva, man kan givetvis välja rosmarin, oregano, basilika eller någon annan torr krydda man har i skafferiet. Stoppa in potatisen i ugnen, den kommer gott kunna stå där i en timme eller så.



Jag är mycket för slowfood i den mån jag hinner. Att helsteka kött tar tid, helt klart, men resultatet smäller högre än det mesta när man får till det. Se till att köttet har legat framme ett tag innan det hamnar i stekpannan, kött bör alltid vara rumstemperatur innan det steks av den enkla anledningen att köttet vinner i både i saftighet och textur om de inte utsätts för alltför våldsamma temperaturchocker under tillagningen.

Torka köttet torrt från blod med lite papper innan du saltar och pepprar köttet ordentligt, det ska nästan vara som en salt-och-peppar-panering eftersom väldigt lite av kryddningen verkligen tränger in i köttet. Bryn köttet i olja i en riktigt jäkla het panna. Börja med fettsidan ner, se till att bryna alla kanter och hörn.




Nu är det dags för den oumbärlige stektermometern igen. Med en sån här är det här inte svårare än att rosta bröd, utan en sån här är det här praktiskt taget omöjligt för en amatör. Nötkött av den här tempraturen är medium vid 57-58 grader i kärntempratur. Vill man av någon outgrundlig anledning har det välstekt (gummiboll) är det 60-62 grader som gäller. För blodigt kött räcker 55 grader.



När termometern är på plats ska köttet in i ugnen, sänk samtidigt värmen till 125 grader. En tumregel för att steka och grilla hela stycken kött är att steka på lååååg tempratur, 125 grader är i högsta laget men man har ju inte all tid i världen. Med denna metod tappar köttet minimalt med vätska, vilket i sin tur betyder übersaftigt kött på tallriken.

Nu är allt jobbigt klart, nu kan man diska, jonglera eller bygga lego till maten piper. Jag valde att göra en klassisk tomat- och rödlökssallad under tiden. Den får ersätta en fet kladdig sås och gör i sin tur den här rätten ganska nyttig. Man behöver inte bearnaise till all mat, och den köpta bearnaisen är en vederstyggelse till sörja och att slå sin egen bea är en ganska omständig procedur. Det här är enklare och godare.





Tärna eller skär ner tomat i grova bitar och skiva rödlök tunnt. Blanda två matskedar olivolja med två matskedar balsamvinäger i en skål, man tjänar oftast på att använda en god olja och en god vinäger även om det kostar några slantar extra. Smaksätt vinegretten med en nypa salt, en nypa socker och nymald vitpeppar. Jag använde också lite torkad mynta, man kan givetvis använda en färsk ört om man vill, eller lite purjo- eller salladslök, anything goes liksom. Blanda vinegretten väl och vänd ner tomaten och löken. Låt gärna salladen stå framme tills den ska ätas, allt sånt här mår bäst av rumstempratur och smakar egentligen ingenting kylskåpskallt.

Drygt en timme efter att du stoppat in köttet borde termometern pipa, under tiden har du antagligen dukat och tvättat händerna. Innan köttet ska upp på bordet och trancheras (skäras) mår det bäst av att få vila en kvart eller så, gärna i smörpapper som visas på bilden. också här för att köttet ska vara så saftigt och fint som möjligt. Låter man inte köttet vila kommer bara alla köttsafter flyta ut på skärbrädan så fort du sätter kniven i det.







Klappat och klart, maten står på bordet och jag har inte spenderat mer än 40 minuter i köket effektiv tid.