I Vitvattnet bodde min gammel morfar tills för 3 år sen då han lämnade oss.
Varje sommarlov bilade vi upp till honom.
Vi var en familj då. Mamma, pappa och barn.
Minns Vitvattnet med glädje.
Alla lukter och ljud i huset...
Det är mig så kärt det där huset!
Är så glad att Tony och Patrik (Diana och Åkes barn) har köpt det och numera rustar upp det!
Att det får finnas kvar känns underbart. Att jag en dag kan få ta med min familj upp är en stor dröm.
(gråter medans jag skriver detta...vilket får mig att tro att jag verkligen älskar det där huset på riktigt).
Det är så härligt att det finns en plats på denna jorden där jag verkligen kan få ro.
(japp jag känner mig som en gammal tant som skriver detta hehe).

Minns hur jag väntade Vilma och gick upp på toaletten och fåglarna sjöng den natten precis som dom brukade göra i Norrland. Så himla mysigt och vackert...
Mailade min mormor och skrev om det och hur mysigt vi hade det där uppe på sommarloven, hon brukade med vara där med oss.
Mailet jag fick tillbaka var tungt och fyllt med sorg, gammel morfar hade somnat in:-(
Så olustigt att höra fåglarna så där till inpå att han gått bort som en hälsning från ovan.

Han var rar morfar:-)
Såg riktigt lycklig ut då vi klev in i köket efter den långa bilresan och hälsade på honom.
Vi förde ett himla liv i det där huset då vi kom upp.
Hehe vi var ju bara barn som var lite ivriga.
Och när vi åkte hem satt han i köket på kökssoffan och grät en tår:-)
Vi fick alltid en liten slant till godis eller så.
Ja, han var rar morfar.
Sorgligt att han gick bort innan Vilma föddes.
Hade varit kul att visat upp henne för honom.
Men jag hoppas att någon kikar ner på oss där uppifrån:-)

På hans begravning tänkte jag då jag gick fram till hans kista:
"Tack snälla för att vi fick komma upp till dig varje sommar!!"

Norrland är mig evigt kärt!!!
Har nog en barndomsdröm att få flytta upp dit någon dag:-)